Vattenpärlor

gom0048
Blomsterlupinens små bladrosetter börjar titta upp. De är utmärkta trattar för morgondaggen. Och så vet man vad för blomsterprakt som väntar. Förutom färg. Vi har ingen aning om vad för färger våra lupiner kommer att visa upp.

De gamla blomsterängarna i trädgården har stått och skött sig själva i flera år. Vi vet inte riktigt vad de innehåller, så det kommer att bli mycket anteckningar och dokumentation under årets blomstersäsong. Förtätade områden glesas ut, vissa sorter flyttas, och vi skall försöka få kontroll över ogräset.

Kompost

gom0043
Det här skojiga pusslet skall bli en varmkompost. Den går faktiskt att montera ihop helt utan verktyg. Och nästan helt utan svordomar. Den perforerade botten håller ute möss och sork, men släpper in daggmask och andra nedbrytare. Så den stackars komposten blir alldeles nedbruten.

Tunnan är isolerad, och bör kunna hålla igång kompostering ned mot nollstrecket och lite till. Naturligtvis beroende på kompostmassan och vädertypen.

gom0044

Det ser nästan ut som en Dalek.

Vi har gjort iordning en plats i hörnet av det gamla trädgårdslandet åt komposttunnan. För att göra vyn lite trevligare från trädgårdssidan har vi satt upp ett enkelt staket som framåt sommaren skall täckas av diverse klängväxande blommor. På sikt kommer en bokhäck att sköta det jobbet, men det tar några år innan den hunnit växa upp.

gom0046

Blåsippa

gom0047
Sakta i backarna! Den här blåsippan står inte ute i backarna, som visan påstår. Den växer precis i kanten till dräneringsgruset vid huset. Den har nog inte hört visan. Eller så är den tondöv.

Texten till Blåsippan talar om en tid då barn gick barfota halva året. Inte så mycket för att det var mysigt, utan för att det inte fanns pengar i de flesta hem för att hålla med sådan lyx som “stumpor och skor.”

Blåsippan ute i backarna står,
niger och säger att nu är det vår.
Barnen de plocka små sipporna glatt,
rusa sen hem under rop och skratt.

“Mor, nu är våren kommen, mor!
Nu får vi gå utan strumpor och skor.
Blåsippor ute i backarna stå,
ha varken skor eller strumpor på.”

Mor i stugan, hon säger så:
“Blåsippor aldrig snuva få.
Än får ni gå med strumpor och skor,
än är det vinter kvar,” säger mor.
— Anna Maria Roos (1862-1938)

Snödroppe från rätt håll

gom0038
Snödroppar är trevliga vårtecken. Det tycker nog de flesta. Men har du någonsin tittat in i en snödroppe? De gömmer all blomprakten för oss. För att uppskatta snödropparna än mer måste man gå under dem och titta uppåt.

Hästhov i kanten

gom0041
Hästhoven, Tussilagon, växer sällan mitt i gräsmattan. Den dyker oftast upp i dikeskanter och andra solvända gräsmarker. Även så hos oss. Ett par plantor har visat sig i kanten av gräsmattan vid ett litet stenparti.

Minimullvad?

gom0039
Den här lilla högen är bara drygt en centimeter hög. På gårdsplanen är det fullt av dem. Har vi blivit invaderade av minimullvadar? Eller småttig sork? Nej, det här är daggmaskens verk. Han äter sig genom jorden, och resultatet blir små högar såväl under som över jord. Och det är inga små mängder.

Jag har sett siffror på fem till tjugo ton (!) per hektar och år på god åkerjord. Dvs alla daggmaskar som bor på 10 000 m2 bajsar upp många ton sten, sand och mull på ytan under ett år. Och lika mycket nere i jorden. Tänk på det innan du gnäller på det bara finns fullkornbröd på frukostbordet.

Mörk jordhumla och krokus

gom0040

9:e mars, och redan så varmt att humlorna vaknar. Här en mörk jordhumla (Bombus terrestris) som har rullat sig ordentligt i krokuspollen. När maten har mättat är det dags att börja titta på att etablera en humlekoloni.

Jordhumlor bosätter sig gärna i gamla sorkhål. Sådana har vi gott om, och skulle inte något av de befintliga passa gräver sorken säkert gärna fler.

Krokusarna har börjat titta upp både här och var på tomten. Ofta på ställen där vi ser att vi måste flytta dem. Det kommer att bli mycket märkpinnar i gräsmattan under våren.