Ladugårdskatt

gom0258

Bor man på landet är det bara frågan om tid innan det kommer en katt och flyttar in i ladan. Den här katten har bott hos oss i ett drygt halvår. Han är inte ensam, hans äldre bror – eller om det är far – kommer förbi någon gång i veckan och smaskar i sig en mål mat.

gom0255

Men den här katten bor här på heltid. I vintras märktes det tydligt att han var ladugårdskatt. Han var inte alls van vid människor, och sprang långa vägar om han såg oss. Men det är ingenting som inte lite kattmat och ett lugnt sätt kunde lösa.

gom0257

Så nu är han med oss hela tiden vi är ute i trädgården. Eller alldeles i närheten. Som här i prästkragsängen.

gom0256

Enda problemet är att vi inte har någon lada. Vilket är lätt löst. Den här katten är en carport-katt.

Humlebagge

gom0254

Man blir glad av att se en humlebagge. Den ser ut som en japansk seriefigur. Stoooora ögon och klara färger. Visserligen är det inte baggens riktiga ögon, men ändå.

gom0251

Baggens riktiga ansikte ser ut så här. Den kryper omkring i en av våra pioner, på jakt efter pollen – det godaste som finns!

Gräsgrön guldbagge

gom0252

Kirskålen är kanske inte önskad i blomrabatterna, men på ängen får den växa fritt. Massor av insekter älskar den. Här har en av tungflygarna landat, en gräsgrön guldbagge. Varma dagar flyger den fram med ett dovt brummande.

Trollen i skogen

Kattugglans ungar är svåra att få syn på, dels är de nattaktiva och dels har de föräldrar som ser till att människor inte kommer för nära, men håller man avståndet kan man få en skymt av de små trollen20150530_DSC_1868

Myrätare

Det är sällan gröngölingen kommer på besök, den är lite annorlunda mot de övriga hackspettarna och äter helst myror på marken, här sitter den på stubben på framsidan och plockar upp myrorna som bor i den20150529_DSC_1847

På jakt efter en väg

gom0250

Någon gång mellan 1812 och 1820 ritades den här kartan. Den visar vår tomt, och området runt. Det är inte modern orienteringskarte-klass, tyvärr. Men några riktpunkter går att ta ut. Det går en rak linje på vänstra halvan av kartan nästan hela vägen uppifrån och ner. Det var förmodligen då, och är idag, den stenmur som är tomtgräns åt väst. Tvärs genom den går ett tjockt svart streck. En väg. Idag finns det en väg på ungefär samma plats som avgränsar vår tomt norrut.

gom0242

Här står jag på den vägen. Det är ett drygt halvår sen. Nyårsdagen. Om vi går lite västerut, närmre stenmuren…

gom0243

Hmm. Vägen fortsätter inte genom stenmuren längre. Det är svårt att se om just den här delen av stenmuren är nyare än den andra. Muren är drygt meterbred hela vägen, och inte särskilt vällagd. Det här är gamla utmarker, det var inte viktigt att stenmurarna var snygga.

gom0244

På andra sidan stenmuren är faktiskt hjulspår. Men de går på tvären mot hur vägen på kartan gick. Det här är skogsmaskinspår, sådär en fem-tio år gamla, av döma av hur mycket sly som har hunnit växa upp mellan dem. Det här är kärrmark.

gom0245

Jag går vidare där den gamla vägen borde ha gått. Marken blir lite fastare, men det är fortfarande sank, och ingenstans finns tecken på att här legat en vägbank.

gom0246

Det blir uppförsbacke, och här är marken under en gammal berghäll. Idag är det en enebacke. Var det en väg här för tvåhundra år sen? Eller bara en stig? Kartan berättar inte mycket. Det går inte att hitta några som helst spår efter någon väg på den här sidan stenmuren. Tvåhundra år är rätt mycket löv och mull. Finns det en väg här kan den mycket väl ligga en meter eller mer under markytan av idag. Hade det varit en jordbacke hade här kunnat bli en hålväg, men gick vägen här över berghällen hann den inte slita några spår i graniten som syns idag. Jag beslutar mig att sluta leta efter vägen, och går istället vidare upp i enebacken.

gom0247

Längre upp hittar jag en annan stenmur. Här uppe på Linderödsåsen är det gott om stenmurar. Marken ger minst lika mycket sten som annan gröda. Man ser man ofta stenmurar som ser ut så här. Breda murar av små stenar, med jätteblock ovanpå. Hade det inte varit enklare att göra tvärtom?

gom0248

Åter igen – det är svårt att bedöma ålder på en stenmur. Eller på de olika delarna i den. De här murarna byggdes förmodligen ganska sent. 1700-tal. Även om många byggdes på gamla gränser där det kan ha legat stenmarkeringar tidigare. Men de stora blocken kom inte med då. De låg kvar ute i åkrarna, och man kryssade runt dem när man plöjde.

Det var först på 1900-talet, när traktorerna började bli vanliga, som man hade möjlighet att flytta de stora stenarna. Man vinschade upp dem på stenmurarna, och där ligger de kvar. Så där en åttio år senare är de stora blocken lika mossbelupna som de små.

Så, inga spår efter det tidiga 1800-talet. Däremot tydliga spår av 1900-tal. Skymningen kommer fort kring midvinter, och det blir strax dags att dra hemåt igen.

gom0249

Amplar och krukor

gom0241

Vi har satt upp ampelhållare. Annelie har fyndat precis två som passar oss och huset. En med en igelkott, en med en fågel.

gom0216

På framsidan har det också blivit lite mer krukor och blommor än förra året. Ljungen i tunnan har egentligen torkat bort, men den är fortfarande dekorativ. Den får stå kvar ett tag till.

Vallmo

gom0240

Det sägs att vallmo är ett ogräs. I så fall kan jag tänka mig att ha en trädgård bara bestående av ogräs.

gom0227

Jag kan sitta och titta på de här blommorna hur länge som helst.

gom0239