Kattutveckling

Bor man på landet är det bara frågan om tid innan det kommer en katt och flyttar in i ladan. Det har vi redan gått igenom i en tidigare post. Här är en bild på vår katt, tidigt på morgonen, väntandes på frukost:

gom0295

Hursa? Ser det ut som mer än en katt? Jo, som vi berättade brukar en äldre katt också komma förbi. Vi tror han är pappa eller äldre bror – eller både och – till vår katt. Så det är helt naturligt att vi ser två katter. Eller vad? Ser du tre katter?

gom0289

Jo, så här ligger det till. Det här är vår katt. Kisen. Det vill säga “katten”, fast på skånska. Långt “i”. Kii-sen. Betoning på båda stavelserna. Han har aldrig träffat människor innan han kom till oss. Men han var nyfiken på oss, och efter någon månader av matning var han nyfiken nog att låta sig bli klappad. Och sen har han blivit en riktig mysfaktor.

Hans bror heter Storebror. Storebror är fyra-fem år, och har haft med människor att göra, men inte blivit imponerad. Han gillar varken människor eller katter, och håller sig undan från båda grupperna. Efter tio månader kan vi klappa honom, försiktigt, när han äter. Men han tycker inte om det.

gom0288

Den inställningen har varit lite tråkig för Kisen. Han är visserligen runt ett och ett halvt år, men fortfarande en kattunge i själen. Det roligaste han vet är att busa. Men han har aldrig lyckats busa med Storebror. Och det är visserligen roligt att leka med oss, men vi är ju inte alltid hemma. Så Kisen har saknat en kattkompis.

gom0286

I mitten av september dök den här katten upp. Sillen. En sommarkatt som blivit utkastad någonstans ifrån, och lyckats hitta hem till oss. Kisen visade honom var automaten med torrfoder stod, och när vi träffade honom fick han lite blötmat. Två dagar senare låg Kisen och Sillen och sov i samma låda.

Han heter Sillen för att han är makrilltecknad på ryggen, och var så mager när han kom att han såg ut som en fisk. Eftersom man inte kan kalla en katt “Makrillen”, fick det bli Sillen.

gom0285

Sillen är raka motsatsen till Kisen. Sillen har haft kontakt med människor, men inte med katter. Så han var kompis med oss innan han blev bästis med Kisen. Det tog honom flera veckor att förstå hur katter busar.

gom0287

Och nu är de bästa kattkompisar. Ofta iväg var och en på sitt håll visserligen, men roligast är när man har något gemensamt projekt. På bilden ovan testar de hållfastheten på en av strukturerna i trädgården.

gom0297

Och här observerar de det lokala fågellivet. Helt utan baktankar.

Fågelbord

gom0290

När vi flyttade in hittade vi ett fågelbord i carporten. Vi slängde på ett par ben och ställde ut det i trädgården. Varje gång det har blåst sen dess har det blåst omkull. Taket bestod av en plåtskiva, och den har blivit mer och mer tillbucklad för varje markkontakt. Så det var dags att ersätta fågelbordet.

gom0291

Det nya är ordentligt byggt, med stadiga ben och en tyngd och utformning så att det inte skall kunna blåsa omkull. På taket har vi torvströ, som till våren skall få bli taklökskoloni.

Bänkat

gom0292

Före slipning. Inte helt charmerande.

Det här är kanske inte helt relaterat till trädgård, men det har skett på tomten. Kökets bänkytor är stavlimmad furu, och har använts som avställningsytor utan värmeskydd. De har med andra ord sett lite sunkiga ut. Inte så längre.

Först en tur med slipmaskinen. För att få bort de värsta skadorna räckte det att ta bort en knapp millimeter, men det tar en stund. Sen skall det slipas med finare och finare papper, tills man får en snygg yta.

All slipning har skett utomhus, förresten. Då slipper man kapsla in hela köket för att skydda från slipdamm. Tack och lov var oktober mestadels torr och fin, så det gick bra att stå på gården.

gom0293

Trärent. Betydligt bättre.

Och när det är gjort, på med linolja och låt dra in. Sen skall linoljan naturligtvis härda, vilket tar en stund. Alternativet är att blanda ut linoljan med torkmedel, men så bråttom har vi inte.

gom0294

Och slutligen oljad. En riktigt härlig matt lyster.

Sen ros

gom0296

Rosbusken precis utanför altandörren står förmodligen så perfekt den kan göra, för varje år remonterar den långt in i november. Den här knoppen är från idag.

Upprotat

gom0283

Vi köpte en vingad benved förra året. Efter att ha tittat ut var den skulle stå satte jag spaden i jorden. Bonk. Det visade sig att precis på samma plats fanns en gammal bokrot, kapad i markhöjd. Men under marken fanns hela rotklumpen kvar. Vi planterade benveden en bit bort i sin kruka, i väntan på att vi hade gjort av med roten.

Det har inte varit högprioriterat arbete, så först härom helgen blev det av. Först gräva runt hela roten, sedan hugga av alla rötter som stack iväg, sen ner med en domkraft under roten för att kunna lyfta den och slita av hjärtrötterna. Och slutligen, rulla upp rotklumpan ur gropen.

Så nu, knappt ett och ett halvt år senare, är den vingade benveden slutligen planterad. Rotklumpen får agera blickfång i trädgården nästa år. Det syns lite dåligt på bilden, men den är närmare en meter på alla håll. Pust.

gom0284